I mitt postfack på jobbet ligger årets upplaga av ”På tal om kvinnor och män” för Värmlands län 2014. Där finns statistiken nedbruten på länsnivå. När vi på olika sätt försöker förstå vad jämställdhet innebär och hur vi förklarar skillnader mellan könen så hamnar vi alltid i statistikträsket. Det är förstås logiskt på ett vis, vi vill veta hur det ser ut. Vi vill ha facit. Det är alltid lite bättre att vara säker på sin sak om man också kan rabbla den senaste statistiken. Jag tycker att vi tar en kort resa i den Värmländska statistiken: häng med!

Användningen av föräldraförsäkringen i Värmland fördelas inte tillnärmelsevis lika eftersom männen tog ut betydligt färre dagar än kvinnorna, 77 % av dagarna togs ut av kvinnor och 23 % av män. Det vanligaste yrket bland kvinnor är som vård- och omsorgspersonal och det vanligaste arbetet bland män är byggnadshantverkare. Vi kan också se att i genomsnitt per månad (i åldern 20-64 år) så är 575 kvinnor och 162 män deltidsarbetslösa och timanställda.

I inledningen på häftet så står att jämställdhet är att kvinnor likväl som män har ”lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter” att ”ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende”. Nästa punkt av tre är ”vårda hem och barn”. Eftersom kvinnor i större utsträckning är hemma med barn i Värmland så är alltså punkt ett och två inte uppfyllt. Det säger en hel del.

20 % av kvinnorna i Värmland i alla kategorier hyser en oro för att bli utsatta för våld. Det är en femtedel av kvinnorna som lever i vårt län. 2013 anmäldes 167 våldtäkter jämfört med år 2000 då antalet var 41. Störst risk för att drabbas av misshandelsbrott är det inomhus av en bekant förövare medan för män gäller omvänt förhållande, dvs störst risk för att drabbas av misshandelsbrott är det utomhus av en obekant förövare. 28 fall av sexköpsbrott anmäldes 2013, 2007 var siffran 1 och 2000 var siffran 0.
I inledningen av häftet kan vi också läsa att ett av de nationella jämställdhetspolitiska målen är att ” mäns våld mot kvinnor ska upphöra”. Vi kan börja med att konstatera att det inte är uppfyllt. I Värmlands län är kvinnojourens verksamhet ständigt ifrågasatt genom att år efter år vara tvungen att leva med osäker finansiering. När jag satt i arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstad sa en annan politiker till mig att vi inte behövde jobba särskilt inom kommunen med frågor om prostitution. Förra året gjordes en razzia mot stadens sedan länge välkända bordell.

För den som inte vill förklara ojämställdhet på strukturnivå krävs alltid klara bevis. Jag skulle säga att statistiken är er värsta fiende. Facit är vad som borde hålla er vakna om natten. I stället är det jag som vrider och vänder på argumenten. Jag försöker väga mina ord noggrant, mån om att inte säga för mycket och inte för lite. Tänk att bli påkommen med att inte veta exakt på decimalen. Men vad spelar det för roll när slutsatsen är densamma: det är inte jämställt!

Ett samhälle där män och kvinnor inte har samma ansvar för hem och barn och möjligheter till egen försörjning är inte jämställt. Ett samhälle där kvinnor lever i rädsla för hot och våld och där kvinnors kroppar är en handelsvara är inte jämställt. Ibland blir det tröttsamt att försöka passa in. Då försöker jag säga det som det faktiskt känns. Det är förjävligt att det går så sakta med jämställdheten. Det är väl själva fan också att jag och mina vänner inte ska kunna gå hem en kväll utan att känna oro. Det är en skandal att vi inte kan prata mer om hur vi kan förändra mansnormen.

Det är bara olika sätt att säga som det är.

Madeleine Nyvall (V)